Wondering

Jag hitta några Good Charlotte (ett punkpop band) låtar på poden och börja drömma mig tillbaka några år. Några år till den tiden när jag lyssna på mycket mer punkmusik än vad jag gör nu. Det var en rolig tid jag längtar tillbaka lite. Mina fina frisyrer som jag hade då. Tuppkam och och mitt kors i nacken som Niklas hjälpte till att raka in. Vi gjorde det undertiden mamma var borta så hon inte kunde protestera, man får inte vara dum ;). Det var en rolig tid på sättochvis och ja är glad för den perioden. Men man har lämnat den nu även om man kan sätta på lite MxPx när saker känns jobbigt. Vad hände? varför lämna jag det spåret? Ja ska berätta. Sofia Melin hände.. Inte på det sättet som några kanske tror. Hon och jag är väldigt olika, varandras motsattser faktiskt. Men iallafall så av nån konstig anledning så har vi haft kontakt under ca 7 år och det är ett mysterium hur vi lyckats med det, på nått sätt så tror jag att Gud hade med ett finger i spelet. Hon har utmanat mig i allt möjligt för att få mina dåliga sidor att bli mindre dåliga och min bra sidor att bli bättre. Vart hade jag varit om hon inte hade kämpat under dessa år? Det är en rolig tanke och jag tänker inte berätta allt. Men låt oss säga att jag inte hade varit den jag är idag. Jag hade nog inte tränat på friskis & svettis eller funderat på att en utbildning skulle vara bra att ha. Jag hade nog inte varit här i Australien alldeles själv, ja det är mycket som inte hade varit som det är nu om Fia inte hade funnits där. Måste bara berätta en rolig händelse som hände för ca ett halv år sen. Jag sitter med Maria, Håkan och Johan Melin vid köksbordet i Adolfsberg och pratar om allt möjligt och ingenting. Då jag av nån anledning nämner att jag börjat träna på friskis. Hela familjen utbrister i en kör. "Äntligen.. Det tog bara 5 år av Fias tjat för dig att förstå att det kan vara bra!" "Ska du börja plugga upp dina betyg snart också eller måste hon fotsätta tjata om det?".
Det är så att det som Fia har tjatat mest om under alla år är att jag borde göra nått åt mina betyg, avsluta gymnasiet och börja på en utbildning. Sen hon på allvar började funderade på att studera till läkare har hon även lagt till hälsa på övertalningslistan. Nu har jag börjat träna på friskis och tycker det är riktigt roligt och är även en frekvent besökare på jympa på adolfsbergsgården. Sakar gården jympan mest tror jag. För det är inte bara jympa och svett utan väldigt mycket skratt med olika vänner. Det är lite jobbigt när man sitter och lyssnar på poden och helt plötsligt börjar MIKA-lollipop att popa in genom öronen. Man kan ju inte börja hoppa och och göra knäböj i bussen eller på gatan, ja menar hur skulle det se ut?
Ja iallafall så hör ni att jag inte har haft det så lätt genom åren. Men jag kan berätta att jag har gett igen så det är nog jämt. Tack Fia för att du finns. Jag är så glad att jag har dig som vän!

Hmm.. Det ser ut som att denna blogg har gått från att vara en reseblogg till att bli en blogg om tankar och känslor med milslånga inlägg. Tack för att ni läser ändå.

glädje på morgonkvisten

Vaknade upp idag och såg att jag fått ett sms från mor där hon gratta mig på namnsdagen. Tack sa jag och skicka ett grattis sms till far efter som han också har namnsdag. Sen gick jag inte på internet för att läsa bloggar. Som jag gör varje morgon och det är ett underbart sätt att börja dagen på. Så idag när jag läste om vad ni gjort där hemma så såg jag att det var två andra bloggare som lagt till mig i deras "jag följer" lista. Den ena av dom chockerade mig väldigt mycket. Det var the scientist.. The scientist är Sofia Melin! Min favorit lärkarstudent som ska åka till Nya Zeeland och forska nu. Jag blev väldigt överraskad över att se att hon skaffat blogg och den är snygg också. Det här är definitivt en blogg jag kommer besöka dagligen för att se om det kommit nått nytt. Jag hoppas att ni också vill göra det. Nu ska jag fixa lite frukost, kolla på tennis och sen måste jag gå och handla på coles (mataffär).

Här är länken för The Scientist. Läs den!

the world is the biggest place on earth

Idag har jag suttit på facebook och pratat lite med en kompis från Kumla vid namn Oscar. Han landade i Australien för bara några dagar sen och ska vara här några månader. Det är väldigt komiskt när man läser på facebook att folk man känner ska åka ner för att göra nått. Oscar berätta att han hörde mig på P3 innan ja åkte och det fick mej att börja tänka på all teknik och sätt att veta vad folk gör. Det mesta står på facebook lr finns i bilder på bilddagboken, man praatar med nån över msn och får en uppdatering på att inget nytt o spännande har hänt på dom senaste 18 timmarna som man inte har pratat. Jag har hängt med en svensk familj dom senaste dagarna och föräldrarna berätta om hur det var när dom var här förra gången för ca 20 år sen. Man hade ingen koll på vad som hände hemma eller i resten av världen. Det var väldigt dyrt att ringa och breven fick skickas till ett postkontor i den staden man var på väg till så det var ett väldigt planerande vart det skulle skickas och ta emot brev. Johan Cedermark berättade att det var på samma sätt när han var här -94. Idag skriver ja här på bloggen och ni läser det direkt, ja skickar ett mail och får tillbaka ett så fort nån orkat svara. Jag läser bloggarna som skrivs av mina vänner där hemma och får reda på att Hugo har byggt ett torn som gick enda upp till taket, att Alva övar på sin sångkarriär, att Marcus bygger IKEA möbler, Lovisa bakar fikabröd, att Lisa har mycket att göra eftersom att hon inte skrivet nått på ett tag, Bella hon har inte förändrats nått hon försöker ta reda på hur mycket man kan plugga innan det blir för mycket och att Julia inte hjälper mej med att läsa ut Eragon innan Bella. Världen är full av små saker som inte har nått stort världsligt värde men som är så underbara att få läsa om. Jag läser gärna fler bloggar så skriv ner era adresser. Dom senaste dagarna har jag suttit och gjort affischer till min vänner där hemma och när jag är klar skickar jag med mailen för att få dom utskrivna. På samma sätt som jag gjort om jag var hemma. Jag har ringt hem till folks hemtelefoner genom skype och man hör ingen skillnad emot att sitta hemma i sverige och talar, ingen fördröjning. Det roligaste var när jag ringde till mormor och för att gratta henne på födelsedagen. Tror hon blev lite förvånad. :) Man kan skicka ett sms hem för att säga "Hej. Idag har jag varit på stranden och solat, badat i havet. Det blev ett larm idag så alla fick gå upp ur vattnet för dom såg en haj. Hur är det hemma i Sverige?" för att några sekunder senare få ett svar. "Hej. Vi har just vaknat. Sitter och äter frukost. Det är gröt, mackor och det vanliga idag. Det är minus 20 grader och snöar."

Världen är inte så stor, det tar bara tid att förflytta sig.

Bilder från seglingen i Whitsundays

Jag har lagt upp lite bilder från min segling i Whitsundays.
Klicka här för att komma till dom.

Bekännelser

Detta är privat och nära mitt hjärta, men inte allt för nära.
Om ni inte vill läsa så behöver ni inte.
Det är en bild längre ner, klicka gärna på den för att få den större.
Tack för att ni valt att läsa. Det värmer!


Under några år har jag haft svårt för lovsång. Jag har inte kunnat sjungit med i lovsången känt att jag kan stå för det som sjungs och när jag hört en lovsångsskiva från Hillsong har jag inte orkat lyssna för de har på nått sätt känts falskt. Så att åka hit och vara med på Hillsongs möten var lite konstigt i min tanke. Jag tänkte jag får ta och koppla bort lovsången när den kommer. Men det underliga är att jag älskar lovsången här, tror att jag hört 4-5 lovsåånger sen jag kom hit. Man kör alltid samma sånger från Gudstjänst till Gudstjänst. Det är underbart för jag inser kraften i det vi sjunger och här nere menar man verkligen, verkligen det man sjunger det känns så skönt. Jag trivs här nere på nått sätt. Jag har blivit beroende av Hillsongs möten, jag inser nu hur mycket jag har saknat dom när jag var borta. Jag har faktiskt lyssnat och hängt med i fler predikningar här nere än vad jag har gjort hemma detta år. Varför trivs jag så bra här nere? Jo, för det finns möten som passar mej. Dom använder inte bara ord och musik för att ära Gud och predika han budskap utan dom använder även ljus och bild. Det är på det sättet jag och Gud kommunicerar, det är genom bilder jag ber till Gud. Jag har saknat det hemma, ett sätt för mej att uttrycka mej och min kärlek. Så Frida din kommentar här om dagen är nått jag tänkt på idag. Varför är jag här nere på en massa bra möten? Jo, för det är det jag behöver och längtat efter i många år. Jag önskar att du var här och fick uppleva detsamma.
Gud och jag har haft våran fajt några år nu och nu börjar han visa mej saker som han inte visat förut. Känns som att jag kan börja lita på honom igen även om jag fortfarande är arg på det han har gjort med mej och med andra som står mej nära. Det kommer ta långtid innan jag kommer förstå och förlåta det. Nu kanske nån tänker att Gud är allsmäktig du kan inte säga att du har svårt att förlåta honom du har ingen makt över honom. Ja han är allsmäktig men jag håller honom ansvarig för saker jag vet att han gjort och inte gjort även om har har någon högre mening med de han gör. Jag älskar Jesus som en bror och Gud som en far, därför ser jag dom som det och behandlar dom som det. Även på sin familj får man bli arg och saker får ta tid att förlåta om det ska komma från hjärtat. Så ja, jag är arg och har varit arg på Gud och det kommer ta tid att förstå och förlåta men jag ska försöka.

Nu ska jag berätta lite om min tatuering och vad den betyder.
Som jag skrev ovanför så är jag arg på Gud, varför berättar jag inte nu. Det får ni fråga om om ni vill veta. Jag kan bäst förklara hur det är genom att låna Paulus bildspråk. Jag har en tagg som plågar mej och detta dag som natt. Jag säger inte att jag har det jobbigare än någon annan, utan det här är så det är för mej. Jag har alltid älskat Gud det kan jag inte komma undan, han har alltid funnits där i nöd och lust. Det han har givit/gjort med mej har format mej både positivt och negativt. När jag var runt 15 år så visste jag hur jag ville att min tatuering skulle se ut. Även om det är samma känslor bakom den och samma tankar varför den ska se ut som den gör så har förståelsen varför blivit större och klarare med åren. Jag har fått svar på många frågor sen jag var 15.
Många säger att den ser ledsen ut och det är sant han är ledsen. Han har kämpat och stridit en långtid men han har blivit besegrad och slagen. Han är sårad i själen men vänder sej till sin Herre och faller på knä, säger "Jag lämnar det här i dina händer nu, vill du att jag ska resa mej upp och fortsätta så gör jag det. Jag lägger mitt liv i dina händer och här är mitt svärd." sen böjer han sitt huvud.
Det är därför den är så viktig för mej. Det är inte bara en tatuering för att de ska vara en tatuering. Utan det berättar om mej och mitt liv. Det är mitt liv i en bild, just så som Gud och jag kommunicerar.










My Lord
I give you my sword, my heart, my life

En julkalender!

Jag hitta en julkalender så här några dagar försent. Men den är så bra så jag måste bara länka till den här. Stjärnfall & Vinterkyssar heter den helt klart värd att läsa efter jul med. Annika Bäckström heter hon som skrivit den och hon har även gjort flera saker. Så klicka gärna på hennes namn här så kommer ni till hennes blogg och kan läs mer.

Trevlig läsning.

Viktigt att läsa! En massa nya inlägg.

Nu har jag uppdaterat min blogg lite så nu finns det en massa att läsa om mina senaste dagar. Men glöm inte att läsa dom i rätt ordning. Börja med Walk in Float out och läs sedan uppåt. för min resa började i Cairns och inte i Airlie.

Tack för att ni läser.

Tack Robert för att det här är den enda blogg du läser dagligen. Det värmer att höra det. :) Förstår att edt har varit tråkigt att läsa samma in lägg flera gånger men nu finns det mer att läsa så du behöver inte läsa dom gamla mer. Haha