Wondering

Jag hitta några Good Charlotte (ett punkpop band) låtar på poden och börja drömma mig tillbaka några år. Några år till den tiden när jag lyssna på mycket mer punkmusik än vad jag gör nu. Det var en rolig tid jag längtar tillbaka lite. Mina fina frisyrer som jag hade då. Tuppkam och och mitt kors i nacken som Niklas hjälpte till att raka in. Vi gjorde det undertiden mamma var borta så hon inte kunde protestera, man får inte vara dum ;). Det var en rolig tid på sättochvis och ja är glad för den perioden. Men man har lämnat den nu även om man kan sätta på lite MxPx när saker känns jobbigt. Vad hände? varför lämna jag det spåret? Ja ska berätta. Sofia Melin hände.. Inte på det sättet som några kanske tror. Hon och jag är väldigt olika, varandras motsattser faktiskt. Men iallafall så av nån konstig anledning så har vi haft kontakt under ca 7 år och det är ett mysterium hur vi lyckats med det, på nått sätt så tror jag att Gud hade med ett finger i spelet. Hon har utmanat mig i allt möjligt för att få mina dåliga sidor att bli mindre dåliga och min bra sidor att bli bättre. Vart hade jag varit om hon inte hade kämpat under dessa år? Det är en rolig tanke och jag tänker inte berätta allt. Men låt oss säga att jag inte hade varit den jag är idag. Jag hade nog inte tränat på friskis & svettis eller funderat på att en utbildning skulle vara bra att ha. Jag hade nog inte varit här i Australien alldeles själv, ja det är mycket som inte hade varit som det är nu om Fia inte hade funnits där. Måste bara berätta en rolig händelse som hände för ca ett halv år sen. Jag sitter med Maria, Håkan och Johan Melin vid köksbordet i Adolfsberg och pratar om allt möjligt och ingenting. Då jag av nån anledning nämner att jag börjat träna på friskis. Hela familjen utbrister i en kör. "Äntligen.. Det tog bara 5 år av Fias tjat för dig att förstå att det kan vara bra!" "Ska du börja plugga upp dina betyg snart också eller måste hon fotsätta tjata om det?".
Det är så att det som Fia har tjatat mest om under alla år är att jag borde göra nått åt mina betyg, avsluta gymnasiet och börja på en utbildning. Sen hon på allvar började funderade på att studera till läkare har hon även lagt till hälsa på övertalningslistan. Nu har jag börjat träna på friskis och tycker det är riktigt roligt och är även en frekvent besökare på jympa på adolfsbergsgården. Sakar gården jympan mest tror jag. För det är inte bara jympa och svett utan väldigt mycket skratt med olika vänner. Det är lite jobbigt när man sitter och lyssnar på poden och helt plötsligt börjar MIKA-lollipop att popa in genom öronen. Man kan ju inte börja hoppa och och göra knäböj i bussen eller på gatan, ja menar hur skulle det se ut?
Ja iallafall så hör ni att jag inte har haft det så lätt genom åren. Men jag kan berätta att jag har gett igen så det är nog jämt. Tack Fia för att du finns. Jag är så glad att jag har dig som vän!

Hmm.. Det ser ut som att denna blogg har gått från att vara en reseblogg till att bli en blogg om tankar och känslor med milslånga inlägg. Tack för att ni läser ändå.