Det var ett tag sen jag skrev..

Men jag fick lust att skriva om en sak bara.
Det är så många som kommenterar och tycker att ja ska utbilda mig till florist. Ja förstår inte riktigt varför. Visst skulle det vara roligt att lära sig lite mer och få lite tips. Men problemet är att då skulle ja ju troligtvis jobba med det sen. Då skulle lite av charmen med det hela försvinna. Nu gör jag oftast till mina vänner som är speciella. Skulle jag göra allt för mycket till andra så skulle det inte bli samma grej tror jag. Jag vet inte. Jag är rädd för att jag skulle tröttna på det om det blev för mycket press på det hela. Jag gjorde tre helt olika buketter idag vilket var rätt roligt. Äh nu tänker jag bara högt igen. Dags att sova. Jag lägger upp en bild på en bukett jag gjorde för ca ett år sen för er som inte har sett nån.

ett nytt projekt

Många har frågat mig vad som hänt med min blogg om jag har lagt ner den eller varför jag inte skriver i den. Jag känner att jag måste förklara vad som pågår just nu. Efter att jag släppte en barnbok (som var baserad på en verklig händelse) så har jag börjat skriva på en rapport av ett långtids projekt som jag pysslat lite med. Detta projekt handlar om elitpluggisar, de har även andra namn men det där är ett av de snällare namnen och även det namn som de själva använder. Jag börjar komma till ett del mål av projektet så det är dags att avlägga en rapport. För er som inte vet så är elitpluggisar inte som vanliga pluggisar (en förkortning av det gamla ordet plugghäst), nej en elitpluggis njuter av alla läxor de har. Ju högre traven med böcker som de borde läsa och kunna utantill ju bättre mår de. Men mer om det när rapporten är klar.

Kom ihåg den som väntar på något gott, han väntar...

En barnbok

Robin, den stora stygga traktorn och trädgårdsmassakern är en barnbok. Faktiskt så är det den andra barnboken jag har skrivit. Det finns en till som jag skrivit och den är tryckt i ett exemplar vilket gör att den har ett väldigt stort värde. Den lyckliga ägaren till den boken kommer troligtvis en dag bli mycket rik pga den. Men iallafall så tänkte jag att jag kunde släppa den här till allmänheten. Så jag hoppas att ni har en trevlig stund när ni läser den. Vem vet det kanske blir fler barnböker nu när man är dubbelfarbror. :)

Hej hopp..

Robin, den stora stygga traktorn och trädgårdsmassakern

”Åh vilken underbar dag det är, man får vara som man är och ändå leva tillsammans.” Sjöng Robin med glad röst när han hoppade upp ur sängen och tog på sig kläderna denna tidiga morgon. Ja varför var Robin så glad för? Var det för han hade blivit väckt av ett telefonsamtal för tredje dagen i rad? Nej, iallafall inte enbart. Han var mest glad för att han skulle få klippa gräs och göra andra roliga saker i trädgården.

Så han sprang ner till köket för att äta lite frukost. Lite ljustbröd och yoghurt med honungspuffar det är vad riktiga män äter. Sånt där grovtbröd och A-fil med fibermüsli är för 08:or och 08 wannabe's, tänkte Robin. Efter en god och stadig frukost så tog Robin på sig sina arbetsskor och plockade fram radiokåporna. Man måste ju se ut som en man, förklarade Robin för hunden som tittade på honom med beundran i blicken.

Väl ute så gick Robin direkt ner till sin gamla vän gräsklipparen för att kolla hur det var med honom. Han startade som om det aldrig varit vinter utan som att det bara hade gått en vecka sedan han var igång senast. Jasså du är lika glad som jag för att det är vår och vi får klippa gräset igen, skrattade Robin. Men du är ju halt på ena hjulet det måste vi fixa innan vi kan börja, sa Robin. Han ledde ner gräsklipparen till ”luftfyllarmakapären” för att tanka i luft i hjulet. Väl där nere upptäckte han luftslangen som hängde lite slarvigt på väggen och tänkte att det här måste vi göra nått åt. Så han gick och hämtade hammare och spik och spika upp den slangen. Nu när jag ändå har grejer framme så kan jag fixa den där stegen pappa prata om tänkte Robin.

När Robin var färdig med alla små bestyr så tanka han i luft i däcket på gräsklipparen. Nu är du klar för att börja klippa gräs. Är du sugen? Frågade Robin gräsklipparen. Självklart! Sa gräsklipparen och hoppade av förtjusning. När Robin och gräsklipparen åkte runt och klippte gräset så såg Robin en massa stubbar som stod i trädgården. Hmm de där kanske man ska ta bort tänkte Robin.

Två timmar senare när gräsklippningen var klar så hade Robin bestämt sig. Stubbarna ska bort! Men jag kan inte putta ner dem för hand, iallafall inte den som är ca 4 meter hög och 1meter i diameter. Så han tog mot till sig för att gå och fråga den stora stygga traktorn om hjälp.

Vad vill du!? Frågade den stora stygga traktorn men sin grova basröst när Robin öppnade dörren till hans hem. Jag skulle behöva hjälp med att ta bort några stubbar i trädgården hemma och jag tänkte att det finns väll inte nått som du inte rår på. Förklarade Robin. HAHAHA, där sa du ett sanningens ord min gosse. Klart jag ska hjälpa dig hoppa in i hytten. Du behöver inte vara rädd för mig, jag är bara stygg mot sånt som står i vägen och gör motstånd. Det mullrande skrattet från traktorn hördes fortfarande i Robins huvud när han hoppa in.


När dom kom hem till trädgården igen så visade Robin vilka stubbar det var som skulle bort. Se det som klart sa traktorn och började sätta igång. Han puttade lite här och gruffsa lite där. Snart så var alla stubbar uppe och traktorn tog en pause. Robin stod och kolla på den stora stora stubben som var ca 4meter hög och 1meter i diameter. Den bara ramla... sa Robin och tittade på traktorn som nickade tillbaka med ett leende. Nej nu är jag trött sa traktorn, nu åker jag hem och sover. Tack så mycket för hjälpen sa Robin och vinkade glatt till traktorn när han åkte hemåt.

Jag är också trött jag ska nog gå in och sova jag med. Men först måste jag äta nått jag är hungrig som ett svin tänkte Robin.

THE END

nya tider

Jag fick höra att jag inte kunde använda den här bloggen mer för att det är en reseblogg. Men jag tänkte lite och det här är ingen ren reseblogg utan en blogg om livet. Resande, tankar, saker som händer stora som små det är det som skrivs här. Allt i livet hör samman för att bli 35 måste man ha varit 21 och för att ha varit 21 måste man ha varit 8. Allt är en del av livet. Så jag tänker inte börja om utan jag fortsätter på samma blogg som förut. Livet är en resa mellan två punkter.

håll ut!

Ja det är många av mina stora beundrare som tjatat på mig för att jag inte skrivit något här på ett tag. Det ska bli ändring på det. Men inte idag för nu ska jag gå och sova. Jag kan berätta att jag är trött efter en lång arbetsdag. För övrigt så ska jag åka till sthlm på lördag, jag och min kompis lovisa ska gå på Bounce! Det ska bli så sjukt grymt! Har längtat efter det riktigt länge. Biljetterna köptes redan i.. ja jag tror ja köpte dom i januari så ni förstår att ja har längtat.

Sov så gott allihopa.

Bästa dagen ever!

Igår gick jag till en fotostudio här i Sydney för att kolla om hon behövde nån assistent. Jag har var inne hos henne när jag var här vid nyår men då hade hon just startar upp igen efter sin semester så hon behövde ingen just då men hon bad mig komma förbi senare. Så igår gick jag dit igen för att ge det ett nytt försök. När jag kom dit så såg jag att Jordan Bratman stod där inne. Jordan är gift med Christina Augilera för er som inte vet. Fy va coolt tänkte jag, undrar om hela familjen är här.. och ja, Christina och Max var oxå med! Jag kan lugnt säja att jag blev chockad och stum för en stund. Där stod en av mina favorit artister med hela sin familj! Men snart började vi prata om lite allt möjligt och om Sverige faktiskt. Det visade att en av fotograferna här är god vän med familjen och att dom var här för ta lite familje foton. Jag hade jättetrevligt där och fick titta på när dom blev fotograferade och när Christina och Jordan skulle ta några bilder på bara dom två så fick jag leka med Max! Så underbar pojke...! Och nu till det bästa av allt... jag fick ta några kort oxå! Inte nog med att jag fick fota C och familjen utan jag fick leka med en Hasselblad H3DII-39 kamera. Hur coolt är inte det! Bilderna får ni se när jag kommer hem. Senare på kvällen så fick jag följa med ut och äta på restaurang och vi fortsatte att prata om Sverige och deras favorit platser där, saker som dom måste se och lite om det negativa med att vara kändis och sånt. Det är en sån trevlig och öppen familj, det märks inte att dom är kändisar.